Tour de Beauce

 
Då vi avverkat de tre loppen i USA så var det dags att sätta sig i bilen mot Kanada. Som vanligt när det är en lång resa på gång så strulade det till att börja med. Denna gången var det problem med hyrbilen och efter att ha suttit och väntat ett par timmar så var den tidiga starten inte tidig längre och det blev en mycket lång dag.
 
Dagen efter gick första etappen och jag hade som misstänkt mycket tunga ben, men efter några mil släppte det. Då hade dagens utbrytning hade redan gått och klungan körde orytmiskt vilket gjorde att utbrytarna (3st) hade hela 8 minuter med 5mil kvar. Jag blev beordrad till att upp och jaga för klungspurt och lyckades tillsammans med ca 5-6 cyklister från de andra europeiska lagen minska avståndet till 2 minuter. Dock kommer våran spurtare upp då, med 15km kvar, han säger att avslutningen är en ganska lång och riktigt brant backe följt av 1500m utför. Med andra ord för backigt för honom! Så då lugnade jag mig med dragjobbet och lyckades återhämta mig tillräckligt för att sitta med bra inför sista backen. Där splittrades fältet totalt och jag satt fortfarande med i tätgruppen på ca 10 man. Gasparre från vårat lag attackerade och fick en liten lucka, så jag kunde lugnt sitta på hjul. När han blev inhämtad med 400m kvar så kunde jag kontra/dra igång spurten och vara först i gruppen över mållinjen. Enda felet var dock att en av utbrytarna var kvar framför och vann med 16s. Men en andra plats bland detta motstånd är ändå en godkänd insats tycker jag, synd bara att missa med 16s…
 
Andra etappen fick jag köra i den vita poängtröjan, vilket alltid är lite speciellt. Etappen var även denna dag sällan helt platt, förutom sista 15km som var längs en älv. Alltså dags för klungspurt och efter ett par försök att gå loss, utan framgång, så lade jag all energi på att hjälpa våran spurtare Yuri Metlushenko. Och väl framme vid mål så var det värt allt slit då han kunde vinna spurten överlägset, ca 15m till tvåan! Jag själv rullade i mål i klungan på ca 30 plats.
 
På tredje dagen var det dags för loppets ”kungaetapp” med målgång uppför Mount Meganic som är en riktigt brant stigning. Det märktes att alla hyste respekt för detta berg och efter en lite grupp pyst iväg i starten så satt övriga och försökte spara på benen så gott det gick. Mexikanerna som hade ledartröjan fick kontrollera tempot och första 100km var relativt lugna. Men sedan ökades farten och sista kilometrarna inför backen så var det krig i klungan, alla skulle vara bland de första in i backen! Jag kunde börja klättringen från ca 30e plats och sakta men säkert kunde jag avancera till ca 10e plats. Där var det en lite för stor lucka som jag aldrig orkade täppa. På toppen slutade jag 11? Och jag är ändå nöjd med den insatsen med tanke på att jag har lite mer vikt att släpa upp än de bästa klättrarna. Återigen fick jag glädjande besked vid målet, denna gång var det våran fransman Miguel Martinez som vunnit (55kg mot mina 74). Trots att han varit proffs i flera stora lag var detta hans första professionella seger, innan har han ”bara” vunnit 5st VM och ett OS på mountainbiken…
 
Fjärde dagen vill jag helst glömma helt, dagen startade med ett 20km tempolopp. Jag hade nog värmt upp lite för lugnt för varken ben eller puls fungerade normalt. Efter 28min ”psykbryt” så kom jag över linjen ca 3 minuter efter segraren. Efter den svaga insatsen så var målet med en bra totalplacering långt borta. På kvällen var det ett 60km kriterium och benen var lika usla som på tempot, jag hade svårt att avancera i början och missade därför en stor grupp som gick iväg. Efter att klungan lugnat ner sig något så attackerade jag och försökte gå ikapp, gruppen hade nästan en minut i det här läget och jag tog snabbt in halva avståndet. Sen började det bli segare och när jag legat på samma avstånd länge så stod våran sportdirektör och skrek att jag skulle backa tillbaks till klungan och köra för spurt. Jag tvekade lite eftersom jag trodde det var möjligt att komma ikapp, men samtidigt så är ju han ”översten”, Så det var bäst att lyda order. Tillbaks i klungan fick jag lägga mig och dra men mina lagkompisar i täten var få och vi tog inte in mycket tid. Vi drog några varv men när det bara återstod två av oss hjälpryttare så slutade vi och klungan stannade av helt. Gruppen kom så småningom och varvade oss vilket resulterade i kaos och alla i klungan fick +2:30min i resultatet. Självklart blev jag besviken på vårt lag och sport-dirrens taktik, men vad ska man göra??
 
Efter två dåliga lopp på en dag så var motivationen inte längre på topp när det var dags för etapp 5. Banan, som skulle köras 14 varv, var ganska teknisk och innehöll en lång-seg backe upp till mål. Hela dagen var en pina och sista två gångerna uppför var fruktansvärda, men jag slet mig i mål på en 17e plats i den långt utdragna klungan.
 
Sjätte och sista etappen skulle köras i centrala Quebec, det var alltså återigen en stadsbana och även denna gång en 1km backe innan mål. Jag startade och kände mig förvånansvärt fräsch i benen och försökte komma iväg ett antal gånger i början. Jag fick lite tid i ett par grupper men efter 50km kunde jag se kontra attacken på min stöt gå iväg. Taskig timing med andra ord! Jag lugnade ner mig ett tag för att sedan lägga på en rökare och försöka gå ikapp utbrytarna. Jag kom ikapp också men efter ett par km i gruppen kom även klungan ikapp. Och med bara 20km till mål så försökte jag återhämta mig för sista gången uppför. Men i de tighta kurvorna innan backen var jag nära en krasch och fick börja backen för långt bak i fältet vilket resulterade i målgång i andra gruppen.
 
Totalt slutade jag på en 14e plats, vilket kunde ha varit betydligt bättre med den form jag var i.
Nu (onsdag den 17) sitter jag på tåget i Sverige, jag är nu inne på min tredje resdag men det är inte långt kvar i alla fall! (det är alltså av tristess som jag skrivit en halv bibel här) Jag har dock fått min cykel bortslarvad under vägen, italienare som varit i farten igen, så vi får se när den kommer fram! Bortser man från all restid så har det varit en riktigt kul tripp till Amerika, vi hann ju inte med någon semester men lite fick vi se.
På fredag är det som vanligt solleröloppet, men jag tror det blir lite väl tufft om jag ska sätta mig i bilen upp dit imorgon. Så nästa lopp blir tempo SM (25e) som uppladdning för linje SM den 29e.
Ha det bra!



« Visa alla nyheter
« Prenumerera
Publicerad 2008-06-19, 14:52
Uppdaterad 2008-06-19, 14:52

Michael

Snabbfakta
Namn: Michael Stevenson
Födelsedag: 1984 07 10
Födelsestad: Säffle (Karlstad)
E-mail: micke (a) stevenson.se
Längd: 187cm
Vikt: 72-74 kg
Maxpuls: 186
Vilopuls: ca 32-34

Team

Concordia Forsikring Riwal
We started up in 2009, and that makes us Denmark’s second oldest Continental Team.
Our goal for 2013 is to be among the three best cycle teams in Scandinavia. Läs mer


Site by Askås.